Kropps­vätskorna
Köp

Kropps­vätskorna

Plan4,Testa din kropp,CellSkapt
Lär dig mer om kroppsvätskorna snor, svett, urin, pruttar och blod.

Snor

Snor består av slem som bildas av slemhinnorna i näsan. Slembildningen i näsan ökar om du har en inflammation, till exempel om du blir förkyld. Snoret är ett tillhåll för en mängd bakterier och virus, och fungerar som smittväg av infektioner. Snoret transporteras bakåt i näsan och ned i svalget av celler i slemhinnan. Luften som inandas innehåller en mängd damm och andra partiklar av vilka en del fastnar i snoret. Det hjälper lungorna från allvarliga infektioner. Om man vistas i en miljö med mycket damm eller sotpartiklar, blir snoret grått. Färgen på snoret beror på dess innehåll. Ju fler vita blodkroppar snoret innehåller desto mer trögflytande och färgat blir snoret. De vita blodkropparna ökar när vi får infektioner och då blir också snoret gult eller till och med grönt.

Svett

Hur vi uppfattar svettdoft har varierat genom historien och i olika kulturer. I vår tid och kultur försöker vi ju undvika svettdoft, men i andra tider har de i vissa fall betraktats som intressanta och upphetsande. Samma typ av hormoner som styr urinproduktionen och påverkar också svettkörtlarna. I både svettkörtlarna och njurarna filtreras blodet, så att blodkroppar och proteiner filtreras bort. Svett innehåller mycket vatten, precis som urin, hela 97 procent. Det innehåller  även koksalt, luktämnen, urinämne och vissa syror.

Svettning är en process som styrs centralt från hjärnan. Vi svettas bland annat för att reglera kroppstemperaturen. Den svettning som reglerar kroppstemperaturen finns överallt i huden.  Det svett som du utsöndrar när du är stressad eller upplever starka känslor utsöndras i armhålor, handflator och fotsulor. Svettkörtlarna i ansiktet kan reagera på kryddstark mat.

Urinen

När du dricker något, sväljer du ner det i matstrupen. Sedan hamnar vätskan i magen. Här börjar det brytas ned. Magens innehåll inklusive vattnet i drycken går ut i tunntarmen, där blodbanorna tar upp vätskan. Den uppsugna vätskan transporteras vidare till njurarna, vilka ser till att de ämnen som kroppen behöver stannar kvar, medan slaggprodukterna följer med urinen, eller kisset ut ur kroppen.  Hos en vuxen människa filtrerar njurarna cirka 180 liter vätska per dygn. Urinen transporteras från njurarna via urinvägarna till urinblåsan. Urinblåsan är tänjbar, och när den är full känner vi automatiskt ett behov av att kissa.

Pruttar

En prutt eller fis uppstår av en kombination av svald luft när vi äter, och genom att maten bryts ner av jästceller och bakterier genom matsmältningen.  Om man äter du snabbt, pratar med mat i mun eller tuggar tuggummi så sväljer du mer luft och pruttar oftare. Pruttar består mestadels av kväve, men innehåller även andra gaser som metan-vätgas. Det som gör att fisar upplevs illaluktande är att den innehåller små mängder svavelhaltiga gaser, till exempel svavelväte. Alla människors pruttar har en individuell lukt. Vi tycker att doften av våra egna fisar är lättare att acceptera än andras pruttar och fisar.

Blodet

Blodet kallas för flytande vävnad eftersom blodets celler inte är hopfogade utan rör sig fritt i en vätska. En tiondel av kroppsvikten består av blod. Blodet består av blodkroppar och blodplasma. Knappt hälften av blodets volym är blodkroppar, eller blodceller som de också kallas.

Vi har blod i kroppen för att

  • transportera syre från lungorna och luften vi andas in. Syret förs ut till kroppens celler via blodet. Koldioxid transporteras från cellerna till lungorna, och följer med utandningsluften.
  • föra näringsämnen och restprodukter till och från cellerna
  • delta i immunförsvaret
  • transportera hormoner och andra signalsubstanser
  • reglera surhetsgraden och innehållet av salter och vätska i kroppen
  • delta i regleringen av kroppens temperatur
  • se till att blodet levrar sig om man skadat ett blodkärl.

I blodet finns det tre olika sorters blodkroppar de bildas i den röda benmärgen som finns i bröstbenet, höftbenskammarna, skallbenet, kotorna och i ändarna på armarnas och benens större ben. I den röda benmärgen bildas först ursprungsceller eller så kallade stamceller, som sedan mognar till olika typer av blodkroppar. Under uppväxten sker en omvandling av en del av den röda benmärgen till mera fettrik, gul benmärg. Nästan en fjärdedel av alla kroppens celler är blodkroppar. Det finns flest röda blodkroppar i blodet. De är runda, platta och mycket formbara. Det medför att de lätt ta sig igenom de minsta blodkärlen, kapillärerna, som är tunnare än de röda blodkropparna. Varje sekund bildas det två miljoner nya röda blodkroppar. Bildningen styrs med hjälp av hormoner från njurarna.

Röda blodkroppar-transporterar syre och koldioxid- de har ingen ämnesomsättning till skillnad från andra celler. De fungerar med hjälp hemoglobin som binder och transporterar syre och koldioxid i blodet. Hemoglobinet innehåller järn, därför är blodet rött. Syrerikt blod som lämnar lungorna är mörkare rött än det blod som kommer tillbaks till hjärtat efter resan genom blodomloppet. När en röd blodkropp blivit för gammal går den sönder i mjältens tunna blodkärl, där den bryts ner. Järnet tas tillvara och transporteras tillbaka till benmärgen för bildandet av nya blodkroppar. Det som inte kroppen kan ta om hand omvandlas till ett färgämne som heter bilirubin, det samlas i gallan och ger bajset den brunt och kisset gult.

Vita blodkroppar-försvarar kroppen mot inflammationer- därför har de en cellkärna och cellorgan som vanliga celler, till skillnad mot de röda blodkropparna. Det finns tre olika sorters grupper av vita blodkroppar;

Granulocyter-  består av tre olika sorters celler med olika uppgifter. De innehåller små korn som kan färgas med speciella färgämnen.

Neutrofila granulocyter-  försvarar kroppen mot bakterier genom att ”äta upp” dem. De vita blodkropparna cirkulerar inte bara i blodet utan kan även ta sig ut i vävnaderna vid ett bakterieangrepp. I vävnaderna rör de sig med hjälp av små ”fötter” som bildas av cellens inre.

Eosinofila granulocyter-  om man får en allergisk reaktion eller en parasitsjukdom ökar antalet eosinofila granulocyter i blodet.

Basofila granulocyter-  innehåller histamin som sätter igång den allergiska reaktionen om man är överkänslig mot något ämne.

De neutrofila granulocyterna är vanligast, medan de eosinofila och basofila granulocyterna är betydligt färre.

 

Lymfocyter-  är en sorts vita blodkroppar som bildas i benmärgen. Cellerna mognar till färdiga lymfocyter i den lymfatiska vävnaden. Lymfatisk vävnad finns framför allt i lymfknutorna, mjälten och brässen, eller thymus, men även i halsmandlarna, svalg- och tungtonsillerna samt i tarmarnas väggar. När lymfocyterna mognat cirkulerar i blodet, men de i lymfan, som är den vätska som cirkulerar i lymfsystemet. Det finns två olika sorters lymfocyter;

T-lymfocyterna-  är vanligast och bildas i benmärgen. Sedan förs de med blodet till brässen där de mognar. När de kommer i kontakt med främmande mikroorganismer omvandlas de till så kallade mördarceller som kan oskadliggöra inkräktarna. Några T-lymfocyter finns kvar som T-minnesceller, som känner igen det ämne som utlöste kroppens försvarsreaktion.

B-lymfocyter-  bildas i benmärgen, och omvandlas till plasmaceller när de kommer i kontakt med främmande ämnen som skapar en försvarsreaktion i kroppen, så kallade antigener. Plasmacellerna bildar antikroppar som bekämpar antigenerna. Även några B-lymfocyter utvecklas till minnesceller

Monocyter- är störst av de vita blodkropparna. Monocyterna finns i blodet under ungefär ett dygn när de är nybildade, sen vandrar de ut i vävnaderna och omvandlas till celler som kallas makrofager. Makrofagerna ”äter upp” inkräktare, som exempelvis bakterier. De tar även hand om död vävnad och fungerar därför som en slags ”städpatrull” ute i kroppen. Monocyterna bildar också olika änmem som stimulerar T- och B- lymfocyterna.

Blodplättar- gör att blodet levrar sig om man skadar ett blodkärl. Blodplättarna eller trombocyterna är en del av en stor cell som kallas megakaryocyt. Blodplättarna bildas i megakaryocyterna. När man skadar sig så ett blodkärl går sönder klumpar blodplättarna ihop sig och fäster på kärlets väggar till en plugg som stoppar blödningen.

Blodplasma

Om man tar bort alla blodkropparna från blodet kallas blodplasma. Blodplasma är en svagt gulfärgad vätska som till största del består av vatten, en del tiondel består proteiner, salter och en del andra ämnen i små mängder. Ämnen som löser sig i vatten, till exempel hormoner och andra signalsubstanser transporteras runt i kroppen med hjälp av blodplasman. Men även näringsämnen, till exempel socker i form av glukos. En del ämnen binder sig först till proteinerna i blodplasman för att transporten ska gå lättare. På så sätt kan även fetter, som inte är vattenlösliga, föras ut till kroppens celler.

Blodplasman innehåller också bikarbonat, som reglerar surhetsgraden i blodet.

Proteinerna i blodplasman olika uppgifter. Totalt finns det ungefär 70 gram protein per liter plasma. Några av de viktigaste plasmaproteinerna är:

Albumin- som har till uppgift att hindra vattnet i blodet från att lämna blodbanan. Om inte albuminet höll kvar vattnet skulle det istället ge sig ut i vävnaderna som då blev svullna. Är det vanligaste proteinet i blodet.

Transferrin- är ett viktigt protein för blodbildningen eftersom det transporterar järn till benmärgen där det behövs för att bilda röda blodkroppar.

Immunglobuliner-  är antikroppar i form av protein som är viktiga för kroppens immunförsvar.

Koagulationsfaktorer-  är nödvändiga för att blodet ska kunna levra sig så att en blödning kan stoppas. Den viktigaste koagulationsfaktorn kallas fibrinogen. Mängden fibrinogen ökar vid olika inflammatoriska reaktioner och mäts med hjälp av det blodprov som kallas sänka.

Hormoner-  är proteiner som reglerar många viktiga mekanismer i kroppen.

Blodplasman i blodet innehåller även salter som kallas för elektrolyter. Det salt som det finns mest av är koksalt, som består av natrium- och kloridjoner. Blodplasman innehåller även salter av kalium, kalcium, fosfat och magnesium. Varje ämne har sin speciella uppgift i kroppen.

Vad händer när man skadar sig och en blödning uppstår?

När du skadar dig drar muskulaturen i blodkärlets väggar automatiskt ihop sig för att minska blödningen. Sen fastnar blodplättar vid den skadade kärlväggen. Där skadan uppstått bildar kroppen ämnen som gör att blodplättarna blir klibbiga. Från blodplättarna frisätts olika ämnen som gör att fler och fler blodplättar samlas tills det har bildats en plugg som tätar hålet. Ämnena från blodplättarna påverkar även muskulaturen i blodkärlets väggar så att kärlet dras ihop ännu mer. För att blödningen ska stoppas snabbt behöver blodet stelna eller koagulera. Därför finns flera olika koagulationsfaktorer i blodet. De verkar i en kedjereaktion. Kedjereaktionen sätts igång av de ämnen som frigörs vid blödningen. Det sista steget i kedjan innebär att proteinet fibrinogen omvandlas till fibrin. Det bildar starka trådar och förstärker pluggen av blodplättar. Man säger att det har bildats ett koagel, eller att blodet har levrat sig. Koaglet förhindrar att blödningen fortsätter tills kärlväggen hunnit läka. För att blodet ska kunna levra sig måste det innehålla en viss mängd kalcium. När det bildats tillräckligt med koagel och blodkärlet har läkts, löser det ett annat reglerande system upp proppen av blod som bildats.