Köp biljett
Ett barn provar experimentet Kroppsvätskorna

Kropps­vätskorna

Varför blir snoret grönt när du är sjuk? Vad består en fis av? Och om du ramlar och börjar blöda, hur går det till när såret läker? Här får du lära dig mer om kroppsvätskorna snor, svett, urin, pruttar och blod!

Snor

Snor består av slem som bildas av slemhinnorna i näsan. Slembildningen i näsan ökar om du har en inflammation, till exempel om du blir förkyld. Snoret är ett tillhåll för en mängd bakterier och virus, och fungerar som smittväg av infektioner.

Snoret transporteras bakåt i näsan och ner i svalget av celler i slemhinnan. Luften vi andas in innehåller en mängd damm och andra partiklar, en del av detta fastnar i snoret. Det skyddar lungorna från allvarliga infektioner. Om man vistas i en miljö med mycket damm eller sotpartiklar, blir snoret grått. Färgen på snoret beror på dess innehåll.

Ju fler vita blodkroppar snoret innehåller, desto mer trögflytande och färgat blir snoret. De vita blodkropparna ökar när vi får infektioner och då blir snoret gult – eller till och med grönt!

Svett

Hur vi uppfattar svettlukt har varierat genom historien och i olika kulturer. I vår tid och kultur försöker vi ju ofta undvika svettlukt, men i andra tider har lukten av svett setts som intressant och upphetsande.

Svettkörtlarna påverkas av samma typ av hormoner som styr urinproduktionen. I både svettkörtlarna och njurarna filtreras blodet, så att blodkroppar och proteiner filtreras bort. Precis som urin innehåller svett mycket vatten, hela 97 procent. Svett innehåller även koksalt, luktämnen, urinämne och vissa syror.

Svettning är en process som styrs centralt från hjärnan. Vi svettas bland annat för att reglera kroppstemperaturen, detta sker överallt i huden. Svetten du utsöndrar när du är stressad eller upplever starka känslor utsöndras i armhålor, handflator och fotsulor. Svettkörtlarna i ansiktet kan reagera på kryddstark mat.

Urin

När du dricker något sväljer du ner det i matstrupen. Sedan hamnar vätskan i magen och här börjar den brytas ner. Magens innehåll, inklusive vattnet i drycken, går ut i tunntarmen, där blodbanorna tar upp vätskan. Den uppsugna vätskan transporteras vidare till njurarna som ser till att de ämnen som kroppen behöver stannar kvar. Slaggprodukterna följer med urinen, eller kisset, ut ur kroppen.

Hos en vuxen människa filtrerar njurarna cirka 180 liter vätska per dygn. Urinen transporteras från njurarna via urinvägarna till urinblåsan. Urinblåsan är tänjbar, och när den är full känner vi automatiskt ett behov av att kissa.

Pruttar

En prutt eller fis uppstår av en kombination av att vi sväljer luft när vi äter, och genom att maten bryts ner av jästceller och bakterier genom matsmältningen. Om du äter snabbt, pratar med mat i mun eller tuggar tuggummi, sväljer du mer luft och behöver därför prutta oftare.

Pruttar består mest av kväve, men innehåller även andra gaser som metan och vätgas. Fisar upplevs illaluktande på eftersom de innehåller små mängder svavelhaltiga gaser, till exempel svavelväte.

Alla människors pruttar har en individuell lukt. Vi tycker ofta att doften av våra egna fisar är lättare att acceptera än andras.

Blod

Blodet kallas för flytande vävnad eftersom blodets celler inte är hopfogade utan rör sig fritt i en vätska. En tiondel av vår kroppsvikt består av blod. Blodet består av blodkroppar och blodplasma. Knappt hälften av blodets volym är blodkroppar, eller blodceller som de också kallas.

Blodets uppgifter i kroppen:

  • Transportera syre från lungorna och luften vi andas in. Syret förs ut till kroppens celler via blodet. Koldioxid transporteras från cellerna till lungorna, och följer med utandningsluften.
  • Föra näringsämnen och restprodukter till och från cellerna.
  • Delta i immunförsvaret.
  • Transportera hormoner och andra signalsubstanser.
  • Reglera surhetsgraden och innehållet av salter och vätska i kroppen.
  • Reglera kroppens temperatur.
  • Se till att blodet levrar sig om man skadat ett blodkärl.

Blodkroppar

Nästan en fjärdedel av alla kroppens celler är blodkroppar. I blodet finns tre olika sorts blodkroppar. De bildas i den röda benmärgen som finns i bröstbenet, höftbenskammarna, skallbenet, kotorna och i ändarna på armarnas och benens större ben. I den röda benmärgen bildas först ursprungsceller, så kallade stamceller, som sedan mognar till olika typer av blodkroppar. Under uppväxten omvandlas av en del av den röda benmärgen till mer fettrik, gul benmärg.

Röda blodkroppar

Det finns flest röda blodkroppar i blodet. De är runda, platta och mycket formbara. Det gör att de lätt kan ta sig igenom de minsta blodkärlen, kapillärerna, som är tunnare än de röda blodkropparna. Varje sekund bildas två miljoner nya röda blodkroppar! De bildas med hjälp av hormoner från njurarna.

De röda blodkropparna transporterar syre och koldioxid. Till skillnad från andra celler har de ingen ämnesomsättning. De fungerar med hjälp hemoglobin som binder och transporterar syre och koldioxid i blodet. Hemoglobinet innehåller järn, därför är blodet rött. Syrerikt blod som lämnar lungorna är mörkare rött än det blod som kommer tillbaks till hjärtat efter resan genom blodomloppet.

När en röd blodkropp blivit för gammal går den sönder i mjältens tunna blodkärl och bryts ner. Järnet tas tillvara och transporteras tillbaka till benmärgen för bildandet av nya blodkroppar. Det som inte kroppen kan ta om hand omvandlas till färgämnet bilirubin som samlas i gallan och gör bajs brunt och kiss gult.

Vita blodkroppar

De vita blodkropparna försvarar kroppen mot inflammationer. Därför har de en cellkärna och cellorgan som vanliga celler, till skillnad mot de röda blodkropparna. Det finns tre olika sorters grupper av vita blodkroppar:

1. Granulocyter

Granulocyter består av tre olika sorters celler med olika uppgifter. De innehåller små korn som kan färgas med speciella färgämnen.

  • Neutrofila granulocyter
    Neutrofila granulocyter försvarar kroppen mot bakterier genom att "äta upp" dem. De vita blodkropparna cirkulerar inte bara i blodet utan kan även ta sig ut i vävnaderna vid ett bakterieangrepp. I vävnaderna rör de sig med hjälp av små "fötter" som bildas av cellens inre.
  • Eosinofila granulocyter
    Om man får en allergisk reaktion eller en parasitsjukdom ökar antalet eosinofila granulocyter i blodet.
  • Basofila granulocyter
    Basofila granulocyter innehåller histamin som sätter igång en allergisk reaktion om man är överkänslig mot något ämne.

De neutrofila granulocyterna är vanligast, medan de eosinofila och basofila granulocyterna är betydligt färre.

2. Lymfocyter

Lymfocyter är en sorts vita blodkroppar som bildas i benmärgen. Cellerna mognar till färdiga lymfocyter i den lymfatiska vävnaden. Lymfatisk vävnad finns framför allt i lymfknutorna, mjälten och brässen, eller thymus, men även i halsmandlarna, svalg- och tungtonsillerna samt i tarmarnas väggar.

När lymfocyterna mognat cirkulerar de i blodet. Det finns två olika sorters lymfocyter:

  • T-lymfocyterna
    T-lymfocyterna är vanligast och bildas i benmärgen. Sedan förs de med blodet till brässen där de mognar. När de kommer i kontakt med främmande mikroorganismer omvandlas de till så kallade mördarceller som kan oskadliggöra inkräktarna. Några T-lymfocyter finns kvar som T-minnesceller, som känner igen det ämne som utlöste kroppens försvarsreaktion.
  • B-lymfocyter
    B-lymfocyter bildas i benmärgen. När de kommer i kontakt med främmande ämnen omvandlas de till plasmaceller som skapar en försvarsreaktion i kroppen, så kallade antigener. Plasmacellerna bildar antikroppar som bekämpar antigenerna. Även några B-lymfocyter utvecklas till minnesceller.
3. Monocyter

Monocyter är störst av de vita blodkropparna. Monocyterna finns i blodet under ungefär ett dygn när de är nybildade, sen vandrar de ut i vävnaderna och omvandlas till celler som kallas makrofager. Makrofagerna "äter upp" inkräktare, som exempelvis bakterier. De tar även hand om död vävnad och fungerar därför som kroppens "städpatrull". Monocyterna bildar också olika ämnen som stimulerar T- och B-lymfocyterna.

Blodplättar

Om man skadar ett blodkärl ser blodplättarna till att blodet levrar sig. Blodplättarna, eller trombocyterna, är en del av en stor cell som kallas megakaryocyt. Blodplättarna bildas i megakaryocyterna. När ett blodkärl går sönder klumpar blodplättarna ihop sig och fäster som en plugg på kärlets väggar, vilket stoppar blödningen.

Blodplasma

Blodplasma är det som blir kvar om man tar bort alla blodkropparna från blodet. Det är en svagt gulfärgad vätska som till 90 procent består av vatten. Resten består av proteiner, salter och en del andra ämnen i små mängder.

Ämnen som löser sig i vatten, till exempel hormoner och andra signalsubstanser, transporteras runt i kroppen med hjälp av blodplasman. Även näringsämnen, till exempel glukos, transorteras i kroppen av blodplasman. Vissa ämnen binder sig först till proteinerna i blodplasman för att transporten ska gå lättare. På så sätt kan även fetter, som inte är vattenlösliga, föras ut till kroppens celler.

Blodplasman innehåller även bikarbonat, som reglerar surhetsgraden i blodet.

Proteinerna i blodplasman har olika uppgifter. Totalt finns det ungefär 70 gram protein per liter plasma. Några av de viktigaste plasmaproteinerna är:

Albumin

Albumin har till uppgift att hindra vattnet i blodet från att lämna blodbanan. Om inte albuminet höll kvar vattnet skulle det ge sig ut i vävnaderna som då skulle svälla. Albumin är det vanligaste proteinet i blodet.

Transferrin

Transferrin är ett viktigt protein för blodbildningen eftersom det transporterar järn till benmärgen där det används för att bilda röda blodkroppar.

Immunglobuliner

Immunglobuliner är antikroppar i form av protein som är viktiga för kroppens immunförsvar.

Koagulationsfaktorer

Koagulationsfaktorer är nödvändiga för att blodet ska kunna levra sig så att en blödning kan stoppas. Den viktigaste koagulationsfaktorn kallas fibrinogen. Mängden fibrinogen ökar vid olika inflammatoriska reaktioner och mäts genom ett blodprov som kallas sänka.

Hormoner

Hormoner är proteiner som reglerar många viktiga mekanismer i kroppen.

Blodplasman innehåller även salter som kallas för elektrolyter. Det salt som det finns mest av är koksalt, som består av natrium- och kloridjoner. Blodplasman innehåller även salter av kalium, kalcium, fosfat och magnesium. Varje ämne har sin speciella uppgift i kroppen.

Vad händer när man skadar sig och en blödning uppstår?

När du skadar dig drar muskulaturen i blodkärlets väggar automatiskt ihop sig för att minska blödningen. Sedan fastnar blodplättar vid den skadade kärlväggen. Där skadan uppstått bildar kroppen ämnen som gör att blodplättarna blir klibbiga. Från blodplättarna frisätts olika ämnen som gör att fler och fler blodplättar samlas tills de har bildat en plugg som tätar hålet. Ämnena från blodplättarna påverkar även muskulaturen i blodkärlets väggar så att kärlet dras ihop ännu mer.

För att blödningen ska stoppas snabbt behöver blodet stelna eller koagulera. Därför finns flera olika koagulationsfaktorer i blodet. De verkar i en kedjereaktion. Kedjereaktionen sätts igång av de ämnen som frigörs vid blödningen.

Det sista steget i kedjan innebär att proteinet fibrinogen omvandlas till fibrin. Det bildar starka trådar och förstärker pluggen av blodplättar. Man säger att det har bildats ett koagel, eller att blodet har levrat sig. Koaglet förhindrar att blödningen fortsätter tills kärlväggen hunnit läka.

För att blodet ska kunna levra sig måste det innehålla en viss mängd kalcium. När det bildats tillräckligt med koagel och blodkärlet har läkts, löser ett annat reglerande system upp proppen av blod som bildats.

Dela sidan:

Våra samarbets­partner