Fruktad blodsugare

Det finns cirka 850 fästingarter i världen varav ett 20-tal kan påträffas i Sverige även om inte alla av dem kan övervintra här.

Utseende och egenskaper

Fästingar är spindeldjur med åtta ben. Fästingar har tre utvecklingsstadier efter kläckningen: Larv (sex ben); nymf (åtta ben); vuxen (åtta ben).

Vår vanligaste fästing saknar ögon. När den känner av rörelser i vegetationen, koldioxid eller dofter sveper den med frambenen och griper tag i det passerande offret. Värddjur kan vara däggdjur, fåglar eller kräldjur. Benen är täckta av korta taggliknande hårstrån och har en liten klo längst ut. Klorna och hårstråna hjälper fästingen både med att hålla sig fast i vegetationen och att greppa tag i det värddjur den vill suga blod av. Fästingens mundelar består av två känselspröt, två vassa käkar som skär igenom huden och en hullingförsedd sugsnabel.

Fästingar kan sprida flera besvärliga sjukdomar som t.ex. borrelia, TBE, RSSE, fästingfeber, betesfeber, babesios och köttallergi.

Föda och fångst

Innan fästingen börjar suga blod låter den lite saliv rinna ner i bettsåret via sin sugsnabel. Saliven innehåller bedövningsmedel, som gör att värden inte känner bettet, och ett ämne som förhindrar att blodet koagulerar. Dessutom utsöndrar fästingen ett cementliknande klister som hårdnar och håller fast sugsnabeln i såret medan fästingen suger blod.

Huden är mycket elastisk och den vuxna fästinghonan sväller upp enormt under måltiden och ökar 100 gånger i vikt. När fästingen sugit klart efter 3–5 dagar (larv) eller 1–2 veckor (vuxen) löser klistret upp sig och fästingen lossnar. Fästingen suger bara blod en gång under varje utvecklingsstadium.

Reproduktion

När den vuxna fästinghonan parat sig och sugit blod lägger hon 1 000 - 3 000 ägg på marken i tät växtlighet. En vanlig fästinghona blir mellan två och sex år gammal. Hanen suger oftast inte blod som vuxen. Han hinner dock vanligen befrukta flera honor innan han dör.