Meanderleken

Släpp en båt och följ den från det övre vattenfallet, genom virvlar och slukhål, ner till träbron. Rör den sig rakt genom systemet eller fastnar den i virvlar? Påverka vattnets rörelse genom att ändra flödet tillfälligt med dammluckan vid det övre vattenfallet.

Tittar du noga, eller tar hjälp av en båt, kommer du se att vattnet rör sig på olika sätt. Ibland ser man knappt hur det rör sig, det bara fortsätter att rinna nedför meanderleken i mer eller mindre ordnad form. Ibland är det så mycket rörelse, så många små virvlar att det knappt finns något annat än virvlar. Ofta är det någonstans däremellan och med tur kan vi se de virvlar som bildas. Virvlar kan bildas både där vattnet tar sig runt en mjuk kurva och runt skapa hörn. Ofta bildas virvlar i par. Ibland bildas det mindre virvlar efter de första virvlarna. Om det bildas virvlar eller inte beror bland annat på vattnets hastighet, bredd, djup och hur stora objekt som sticker upp.

Där landskapet är flackt och består av sediment finns ibland en slingrande flodfåra eller meander. Vattnet har större hastighet i ytterkurvorna. Den högre hastigheten får sediment att erodera och föras bort av vattnet i ytterkurvorna. I innerkurvorna rör sig vattnet långsammare. Här avsätts sediment. Om det ligger sand i den slingrande rännan i Meanderleken lägger den sig i innerkurvorna. I ytterkurvorna rör sig vattnet snabbare och drar med sig sanden.

I närheten av Mora finns stora områden som formats av vattnets rörelse genom landskapet. Här finns flera meanderbågar och några korvsjöar som knoppats av när meanderbågar har mötts. I närheten av Tom Tits experiment är det mer berg än sediment så riktigt stora meanderbågarna har inte kunnat bildas – men tittar du noga på hur vattnet strömmar över en sandstrand kanske du har turen att upptäcka små, små meanderfåror.