Vad hotar de pollinerande insekterna?

”Av Sveriges drygt 300 arter humlor och bin är en tredjedel upptagna på den svenska rödlistan. De bidrar inte längre till ekosystemtjänsten pollinering i den omfattning de skulle ha gjort om deras antal var större. Merparten av de hotade arterna lever solitärt och bildar inga stora samhällen, och många av arterna gräver sina bon i områden med blottad sand. Viktiga åtgärder kommer vara röjning av igenväxning, grävning och avbaning för att skapa sandblottor, bränning, slåtter, stängsling för att kunna återinföra bete samt sådd och utplantering av nektar- och pollenrika växter.”

Det finns flera faktorer som bidrar till att den biologiska mångfalden är hotad. Man pratar nu om den stora artutrotningen, att de naturliga förutsättningarna för en arts överlevnad är så begränsade att populationer dör. Konkurrensen om mat är för hård, boplatserna för få och avstånden mellan populationer av samma sort för stort så att det genetiska urvalet är för litet för överlevnad. Det monotona odlingslandskapet erbjuder inte tillräckligt med föda över tid. Det är för lite variation i landskapet för att erbjuda livsvillkor för en stor variation av hållbar biologisk mångfald.

Ett annat stort bekymmer är den kemikaliska bekämpningen av så kallat ogräs och skadeinsekter. Dessa gifter slår hårt mot insekter då de skadar deras nervsystem. De nervgifter som används är så skadliga att det räcker med en droppe i tusentals liter vatten för att döda alla insekter när det sprids. Gifterna överlever sedan i plantan, i dess frön och i den planta som kommer ur fröna. Dessutom blandas giftet i växtens nektar. En annan följd av kemikalieanvändning i odlingslandskapet är att de ogräsmedel som används slår ut många v de växter som på olika sätt gynnar insekterna.