Tusenfoting

Den afrikanska jättetusenfotingen är en av de allra största dubbelfotingarna. Den kan bli 38,5 cm lång. Den minsta svenska dubbelfotingen är penselfotingen som blir 3 mm lång.

Enkla eller dubbla ben

Tusenfotingar, eller mångfotingar, är leddjur och delas huvudsakligen in i dubbelfotingar och enkelfotingar. Enkelfotingar har ett par ben på varje kroppssegment och dubbelfotingar har två par ben per segment.

Utseende och egenskaper

Dubbelfotingar har flest ben i förhållande till kroppslängden – mellan 22 (11 par) och 750 (375 par). Yngre, ännu inte könsmogna, djur har färre segment och därför också färre ben, än de vuxna.

De flesta mångfotingar är nattaktiva eftersom de är känsliga för uttorkning. De söker sig därför också ofta till fuktiga miljöer. De är inte lätta att få syn på eftersom de oftast lever en bit ner i markens förnaskikt eller under barken på multnande träd. Eftersom de är långa, smala och böjliga kan de med hjälp av sina många fötter trycka sig in i trånga utrymmen. Den afrikanska jättetusenfotingen är en av de allra största dubbelfotingarna. Den kan bli 38,5 cm lång. Den minsta svenska dubbelfotingen är penselfotingen som blir 3 mm lång. Den längsta svenska arten är bandkejsarfotingen, som blir 47 mm lång.  En Sydamerikansk enkelfoting blir upp till 30 cm lång och kan döda grodor, ödlor och möss. De 40-talet arter som förekommer i Norden är betydlig mindre och är ofarliga för människor.

Mångfotingar andas, precis som insekter och många spindeldjur, med trakéer. Trakésystemet transporterar syre och koldioxid hela vägen mellan den omgivande luften och kroppscellerna. Detta luftrörsystem är inbuktningar från huden och består precis som denna av kitin. Oftast finns två hål (spirakler) för luftpassage på varje sida av alla kroppssegment.

Föda och fångst

Dubbelfotingar är huvudsakligen långsamma, fredliga växtätare men de kan också livnära sig på dött organiskt material. Känner de sig hotade rullar de ihop sig till en tät spiral. Ryggpartiets hårda skal skyddar då den mjukare buksidan. Enkelfotingarna är däremot snabba rovdjur som dödar sina byten med ett giftigt bett. I tvärsnitt är dubbelfotingars kropp högt välvd medan enkelfotingarna har en svagt välvd (tillplattad) kroppsform.