Blodigel

Blodigeln – en mästare på att fasta

Blodigeln är en ringmask precis som daggmasken men till skillnad från daggmasken så lever den i vatten, har skarpa käkar och lever av blod.

Fångst och föda

Blodigeln kan äta 5–10 gånger sin egen vikt. Tarmen har 22 sidofickor som kan fyllas med blod och lagra det i över ett år. Blodigeln kan därför klara sig i ett till två år innan den måste finna ett nytt värddjur att suga blod av! Den kan leva i 15 år. Små iglar kan suga blod från maskar, snäckor, fiskar, grodor och paddor. Stora iglar vill ha blod från varmblodiga djur, helst däggdjur.

Igeln spottar direkt in saliv i såret och i saliven finns ett bedövningsmedel. Det gör att värddjuret inte märker vad igeln håller på med. I saliven finns också hirudin, ett ämne som gör att blodet inte koagulerar och hindrar blodigeln från att dricka.

Blodigeln är den enda igel i Sverige som kan suga blod från människor. Vanligaste värddjur är dock älgar, rådjur och kor som går ner i vattnet för att beta och dricka. Det gäller för igeln att suga snabbt och släppa taget innan värddjuret gått för långt in på land igen med risk att hamna i torrt gräs. Torkar huden så dör blodigeln. Släpper den lagom nära stranden kan den åla sig tillbaka till vattnet i fuktigt gräs.

Utseende och egenskaper

Blodigeln har två sugkoppar. En stor i bakändan som den håller sig fast med och en liten runt munnen för fasthållning och ätande.

Med hjälp av sina sugkoppar kan den gå precis som en mätarlarv. Den kan även simma med böljande kroppsrörelser. När den funnit ett värddjur suger den sig fast med sin främre sugkopp. I den sugkoppen finns munnen som består av tre käkar formade som ett upp- och nedvänt Y (som ett Peacemärke). På käkarna sitter flera hundra pyttesmå och sylvassa tänder. Käkarna förs fram och tillbaka och med hjälp av de sylvassa små tänderna skär de genom huden som en skalpell.

Reproduktion

Blodiglar är hermafroditer (både hane och hona) och deras äggkokonger läggs i strandkanten i mitten av sommaren.